'

Vilken helvetes jävla huvudvärk jag har, nästintill migrän. Jag vrider mig om och öppnar ögonen. Nej. Nej, nej, nej, nej! Säg inte att jag somnade här. Vad fan hände igår kväll? Jag gnuggar mig lite i ögonen och sätter mig upp. Men slänger snabbt tillbaka huvudet på kudden igen då min huvudvärk slog till med ett hårt outhärdligt dunkande. Jag vrider mig om och ser att Bella ligger bredvid mig. Puh, tur att det inte var någon random kille. Men var är vi? Vi är ju inte hemma hos mig eller Isabella i alla fall. Det är jag 100 % säker på.
”Bella! VAKNA!” skriker jag och slår till henne på armen. Hon öppnar ögonen och kollar surt på mig.
”Vad är det? LÅT MIG SOVA!” sa hon och drog täcket över huvudet. Hon har säkert inte ens vaknat. Det där sa hon nog i sömnen som hon brukar. Hon är alltid tjurig när hon sover.
Men nej, den här gången tänkte jag inte bara låta henne sova vidare. Jag drog ned täcket och slog till henne igen. Den här gången kollade hon på mig med trötta ögon och sa tyst ”Aj, Alex. Vad gör du?” Jag började nästan skratta åt hur nyvaken och oskyldig hon såg ut.
”Jag kommer spy.” sa jag snabbt. Jag mådde egentligen inte så illa, inte så att jag kände mig spyfärdig. Men Bella har kräkfobi, det är så man får henne att vakna till snabbt och freaka. Vilket var precis den reaktionen jag sökte.
”NEJ! ALEX, DU FÅR INTE VARA HÄR INNE DÅ!” skrek hon förskräckt och pekade desperat med handen mot toalettdörren som att hon ville att jag gick dit istället.
”Lugna dig. Jag mår inte ens illa. Jag ville bara få dig att vakna.” sa jag och skrattade till.
”Fan vad taskigt! Du vet ju vilket panik jag får. Trodde jag skulle dö typ.” Hon slog till mig hårt på armen och tog sedan upp kudden och slog till mig på huvudet med den. Det fick huvudvärken att slå ännu värre.
”Tack Bella. Som om min huvudvärk inte redan var hemsk nog.” Jag visste att hon skulle få lite skuldkänslor över att hon slog mig på huvudet då. För hon vet hur jobbigt jag har det om jag väl får min migrän. Hon kollade upp på mig och försökte göra de oskyldiga hundögonen och plut läpparna och sa förlåt. Men hon såg istället ut som en panda. Speciellt eftersom att hennes mörka ögonskugga och mascara från gårdagen hade lagt sig precis som två stora mörka ringar runt ögonen.
”Du ser ut som en jävla panda!” sa jag och lade mig ner och drabbades av världens skrattattack. Jag skrattade så mycket att det kändes som att jag måste ha hunnit bygga värsta sexpacket.
”Bitch!” sa Bella precis innan hon också började skratta hejdlöst. Jag drog tag i min kudde och slog ett slag på hennes huvud.
”Jerk.”

Vi låg och skrattade så pass länge att jag hade glömt vad som var det roliga. Jag antar att vi tillslut bara började skratta åt våra egna skratt.
”Alex, var är vi någonstans?” säger Bella plötsligt och jag slutade skratta.
”Jag vet faktiskt inte. Kom. Vi kollar runt!” jag drar av täcket och inser först nu till min förvåning att jag bara har på mig underkläder. Jag ser inte heller skymten av min klänning någonstans så jag drar tag i det närmaste klädesplagget jag kunde hitta. Vilket var en ljusblå killskjorta. Aja den får duga. Jag drog snabbt på mig den och kollade på Bella som hade lyckats få på sig sin klänning från gårdagen. Vi passerar en spegel men backar snabbt tillbaka för att försöka rädda oss själva från att se ut som monster. Bakfulla monster. Jag drar bort lite smulor av mascaran nedanför ögonen och drar fingrarna genom håret. Medan Bella i panik står och gnuggar bort ”panda” sminket. Det tog säkert 5 minuter för henne att få bort all den svarta markeringen hon hade runt ögonen.

Vi går ut genom dörren och går in i ett rum som ser ut att vara tv-rummet. Bella bestämmer sig för att gå runt och kollar i några rum på ovanvåningen medan jag tog några andra på nedervåningen. Vi ville bara försöka hitta någon människa som kan förklara vad som hände igår. Men jag såg inte skymten av någon. När jag efter en liten stund börjar ge upp så vänder jag mig om och råkar gå in i Tim från min klass.
”Alex, du är vaken!” sa han glatt och kramade om mig. Jag vet inte alls varför han var så kramgo helt plötsligt. Vi hade inte direkt varit de närmsta vännerna under dessa tre år som vi gick i samma klass. Men jag kramades tillbaka ändå.
”Du Tim, var är vi någonstans?” sa jag och slingrade mig långsamt ur hans armar.
”Hos mig. Du minns väl vad som hände igår?” han kollar på mig och långsamt byggs det upp ett stort leende på hans läppar och ett litet skratt sipprar även ur hans mun. ”Minns du ingenting?” Han fick verkligen hålla sig för att inte börja skratta. Min hjärna gick i högvarv. Jag ville verkligen bara få reda på vad jag ska gjorde igår, vad som hände och vad som Tim tycker är så jävla roligt.
”Jag minns ingenting” Jag tog ett steg bakåt och kollade på Tims kropp. Det var inte meningen att spana in den, men han hade faktiskt väldigt snygg kropp så det var svårt att låta bli. Jag såg att han bara stod i kalsonger och insåg ganska snabbt att jag borde rikta tillbaka blicken på hans ansikte igen, istället för på hans muskler.
”Fin skjorta förresten. Jag letade faktiskt efter den för att ha på mig men jag hittade bara din klänning.” han log och tog tag i den där den låg på soffan och räckte över den till mig.
”Alex, jag vet var vi är! Vi är hemma hos Tim” skrek Bella exalterat över att hon kommit på det. Hon kommer springande in till rummet och ser Tim stå mitt framför mig och ger mig en sur blick som att hon tycker att jag borde sagt att jag fick reda på var vi var.

Vi pratade ett tag med Tim och fick höra om hela gårdagskvällen. Han gav mig även en Treo mot min huvudvärk. Som tur är så hade varken jag eller Bella strulat med massa grabbar eller gjort något pinsamt. Så det kändes lugnt. Jag gick in på toan och drog tag i ett skärp som jag sedan drog runt midjan. Tim kunde få tillbaka sin skjorta och skärp någon annan dag. Jag kände verkligen inte för att ta på mig den tajta klänningen just nu. Speciellt inte eftersom att jag kände mig så äcklig. Jag gick ut till de igen.
Bella och jag tog då våra saker, kramade Tim hejdå och stack hem.

”Hallå, mamma är du hemma?” Skrek jag så fort jag kommit innanför dörren. Hon kommer framspringandes och kramar om mig.
”Var har du varit? Blev orolig när du inte svarade på mobilen.” Hon höll om mig hårt. Jag hade helt glömt bort att kolla mobilen. Kanske var lite ansvarslöst med tanke på att jag vet hur min mamma är så borde det vara prioritering 1 när man vaknar på okänd plats. Eller aa nu var det ju hemma hos Tim, men det visste jag ju inte först.
”Lång historia.” sa jag lugnt. Hon greppade tag om min arm och drog med mig in på mitt rum. Det var stökigt som det brukar vara när jag har försökt välja ut kläder.
”Rensa kläder och saker” sa hon med en bestämd ton ”Du måste ju börja välja ut vad du ska ha med dig till England. För vi måste börja frakta de möbler du ska ha med dig redan om en vecka för att de ska hinna fram i tid.” Mamma släppte taget om min arm och lämnade mig där själv med en stor svart sopsäck, min tvättkorg och en flyttlåda. I sopsäcken skulle jag lägga kläder som skulle ges till myrorna, i tvättkorgen allt som skulle tvättas och i flyttlådan skulle jag lägga kläder och saker jag ville ha med mig men som jag inte kände behov av att ha framme de sista veckorna i Sverige. Jag såg kaoset och fick sådan olust att behöva gå igenom det, men samtidigt visste jag verkligen att det behövdes. Jag drog runt i mina klädlådor och gjorde en hög med kläder jag inte ens ville ha kvar här hemma. Vilket blev en väldigt, och då menar jag verkligen väldigt, stor hög. Jag reser mig upp och förflyttar hela högen över till den svarta sopsäcken. Den blev full i princip direkt. Som tur var verkade mamma dock ha räknat med det och lämnat resten av rullen med sopsäckar på mitt skrivbord. Jag hade äntligen lyckats sortera allt som låg på golvet, och från några av mina klädbyråer. Men nu hade jag hela garderoben och några av mina byråar kvar att tömma.

När jag står och gräver i en av mina byråar så råkar jag dra tag i den understa lådan alltför hastigt så det mesta i den vältes ut. Men under alla dessa kläder ser jag en skymt av ett hörn av en DVD. Jag rycker tag i den och jag blir helt varm i kroppen när jag ser vilken DVD det är. Det var One Direction – Up All Night Live Tour DVD. Jag hade lyckats gräva fram min One Direction samling. Jag hade förmodligen inte kollat igenom de sakerna på nästan ett år. Det var inte så att jag inte fortfarande var en directioner eller att jag inte längre brydde mig. För jag hade fortfarande en Twitter dedikerad till de som jag uppdaterade flitigt varje dag. Det var mer det att jag kände som 18 åring att det är konstigt att ha skivor, böcker, kläder, DVD och planscher på ett pojkband som består av fem killar ganska nära min egen ålder. Den yngsta av dem är ju bara 1 år äldre än mig.

Jag kollar på alla sakerna i min samling och försöker besluta mig vad som ska med och vad som ska stanna hemma. Cause let’s get real, inget ska slängas här inte. Jag beslutar mig för att ta med skivorna, DVD, ett armband och även en av mina tröjor. Eller egentligen var den inte ens en One Direction tröja. Det var inte så att det stod 1D på den eller något annat relaterat med dem. Men det var en Ramones tröja, och alla som någonsin varit ett fan av dem vet att Harry ofta brukade bära en sådan. Så det blev så att jag automatiskt tänkte på honom när jag såg den. Jag lade ner de sakerna jag bestämde mig för att jag ville ha med i flyttkartongen och tog ett foto på min samling som fick flytta med mig till England. Jag bestämde mig för att skicka den till Isabella och lade till texten ’Kan ju inte lämna allt från våra fina pojkvänner här hemma.
Mobilen pep till redan några sekunder senare. Jag drog snabbt tag i den och tryckte upp smset och läste.
”Haha, inte jag heller” svarade Bella som också bifogat en bild på en låda med hennes 1D samling. Dock var hennes mycket större än min, och det såg även ut som att hon skulle ta med sig den större delen av samlingen. Men det spelade ingen roll för jag var nöjd med mitt val, plus att jag kunde ju alltid låna hennes saker i England sen precis som hon kan låna mina. Snart ska jag flytta. Snart ska jag få gå min egen väg och stå på egna ben. Snart börjar livet på riktigt.

Jag vet att det här kapitlet sög. Men det är skrivet klockan 2 på natten. Så aja, kanske fixar till det imorrn. Men snart börjar den på riktigt. Det roliga! Snälla kommentera gärna!