'

Previous: Efter en liten stund in på resan tar jag upp min iPad (och jag vet att jag låter bortskämd men den har jag faktiskt tjänat ihop pengarna som den är köpt för helt själv) och sätter i ett par hörlurar. Jag räcker sedan ena hörluren till henne och stoppar in andra i mitt eget öra. Jag väljer att trycka på “Shuffle” i min musiklista som kallas underbara minnen. Första låten som slås på är ’Over Again’ med One Direction. Vi kollar på varandra och börjar genast tyst sjunga med. Medan vi lyssnar igenom musiklistan så tar vi massa ego, eller skämtbilder i Photo Booth. Tiden gick ganska fort och vi tar en sista bild innan jag måste stänga av iPaden och förbereda för landning. Vi båda spänner fast oss igen och kollar ut genom fönstret. London syntes klart och tydligt. Det var inte ett moln på himlen. Vilket jag hört är ganska ovanligt för att vara London. I denna stad, i detta land, från denna sekund, startar våra nya liv.

 

Landningen gick inte lika smidigt som resten av flygningen. Vi hamnade ständigt i luftgropar vilket ger en känsla av att man faller i ungefär en sekund innan det känns stadigt igen. Men under den sekunden så hinner jag se framför mig hur vi dör. Mina händer var jättesvettiga när vi väl står stilla säkert på marken igen. Jag trodde jag skulle spy. Blev så rädd under ett tag att jag spände hela kroppen. Bella satt bara och fnissade lite åt hur panikartad jag blev trots att det var en, enligt henne, ganska normal landning. Nej, det var inte normalt. Inte enligt mina måttmätt. Först när hela planet var tomt reser jag mig upp och tar min väska redo för att gå av. Bella hade stått otåligt och velat att jag skulle rest mig för evigheter sedan. Men jag var för rädd för att resa mig. Så flygrädd är jag. Att hela min kropp blir som bedövad om jag känner att något inte går som tänkt. Vi går mot utgången och en av flygvärdarna önskar oss en trevlig dag när vi passerade. Jag bara nickade och log ett stelt leende mot honom. Jag var alldeles för chockad för att kunna vara hövlig. Isabella får i princip dra i min arm för att få mig att gå i hennes takt. Det brukar alltid vara tvärtom. Hon går alltid så extremt långsamt, men nu är det ombytta roller. Det tar mig hela vägen till väskrullbanden för att kunna gå normalt och bli lugn igen. Vi ser vårt band där våra väskor går runt och runt. Alla andra har redan hunnit ta sina väskor och lämnat rummet, så vi bestämmer oss för att ha lite roligt. Vi springer fram till bandet och sätter oss på det. Rullar omkring på det och busar runt och tar massvis med foton på varandra. När vi hör dörren bakom kröken öppna sig bestämmer vi oss för att kliva av och ta våra väskor innan någon annan ser oss.

Vi kommer utanför väskterminalen och inser att ingen av oss hittar här särskilt bra, även om Bella har mycket bättre kunskap om London än mig så bestämmer vi oss för att gå till informationsdisken. Bella var besviken på sig själv över att hon inte hittade här, men det dröjde inte länge innan de bakom disken berättade att de byggt om flygplatsen så det kan vara lite svårt att hitta här. Då lös hela Isabellas ansikte upp igen och man såg att hon var stolt över att det inte berodde på henne som vi var vilsna. Vi fick en karta där kvinnan i disken både ritat ut var tunnelbanan låg och var vi skulle gå när vi väl kom fram. Hon hjälpte oss även att köpa ett oister-card, vilket var riktigt snällt eftersom vi inte förstod alls var annars vi skulle få tag på det. Och vi lär ju behöva tunnelbanekort eftersom ingen av oss har körkort utan att vi endast kommer färdas via kollektivtrafiken de närmsta veckorna.

Tunnelbaneresan gick snabbt och det var inte långt till vår lägenhet därifrån. Vilket var tur för nu började min trötthet slå till. Jag blev så trött av att gå så den korta biten kändes lång nog. Men så fort vi kommit upp till lägenheten så började vi välja vem som ska få vilket rum. Vi hade båda velat ha olika från början så diskussionen blev inte lång. Väl inne på rummet så dumpar jag väskan på golvet för att återigen gå ut till vardagsrummet där alla flyttlådor och lådor med möbler i stod. Det var väl lika bra att börja packa upp tänkte jag. Men jag stoppade snabbt mig själv och kom på att jag borde renovera några rum innan vi packar upp ordentligt.

”Alex, visste du att vi har en Starbucks precis utanför huset?” sa Bella när hon kom ut till vardagsrummet hållandes i sin iPad.

”Har vi?! Fan vad underbart. Du har inte lust att gå ner och handla en sådan kaffedrink som vi tog på Arlanda eller?” Jag försökte göra mina ’Puppy Eyes’ och plutade med underläppen.

”Det beror på, vad ska du göra så länge?” hon lade armarna i kors och försökte nog ge ett intryck av att se bestämd ut.

”Tro det eller ej så har jag packat ned massvis med väggfärg. Så jag tänkte börja renovera.” Jag log stort och finurligt medan jag höjde ett ögonbryn för att hon skulle svara på min förra fråga.

”Är du seriös? Åh kan du hjälpa mig att fixa mitt rum då? Snällaaaa…”

”Om du fixar kaffet till mig så kan jag renovera ditt rum först.”

Jag hann knappt säga klart meningen innan hon hade lämnat lägenheten. Jag ler lite för mig själv och kollar efter lådan som jag skrivit färg på. Den står mitt i högen så det var bara att börja gräva.

Jag började med att lägga plast på golvet, vilket såg ut att vara äkta trägolv, så det var viktigt att plasten täckte för jag ville inte att det skulle få vit färg på sig. Sedan gjorde jag alla förberedningar som innebar att tejpa lister, knappar etc. för att även de skulle skyddas mot den vita väggfärgen. Hennes väggar hade nu en gulgrön lite spy-aktig färg. Så jag förstår verkligen varför hon ville måla om här, hennes kräkfobi kan inte göra saken bättre heller. Jag hinner endast rolla en vägg innan hon dyker upp i dörrposten. Hon räcker över den goda ’White Frappe’ (eller vad den nu hette) till mig. Jag tar några klunkar men ställer sedan ned den för att fortsätta. Det tog mig endast 3 timmar att få hela Bellas rum grundligt nymålat och även ha tapetserat en av väggarna som en bild på Tower Bridge. Vi hade googlat på ställen i närheten där de sålde tapeter designade efter vad man ville ha. Så vi tog en bild som Isabella älskade och bad de att skriva ut den över sex stycken tapetdelar. Vilket de gladeligen gjorde efter att de äntligen förstod hur vi ville ha det. Det tog bara runt 20 minuter vilket var så mycket snabbare än jag trodde. Sedan köpte vi också lite tapetklister och tapetserade upp de på den längsta väggen i hennes rum. Klockan hade hunnit bli tre på eftermiddagen och vi båda kände att det var dags att ge oss ut för att äta något.

”Nandos! Minns du att vi alltid brukade prata om att äta på Nandos när vi var besatta av One Direction?!” Hennes mage kurrade högt. Jag skrattade åt henne när hon höll för sin mage för dens ständiga kurrande.

”Ja, det brukade vi. Hade för mig att det var gott där. Det var ju trots allt ett år sedan vi åt på någon Nandos. Ska vi bara köra på det? Det är väl lika bra eller? Jag är fan hungrig, så för mig spelar det ingen roll alls var vi äter egentligen.”

”Wiho! Nandos it is.” Hon skuttar fram till sin väska och tar tag i sin plånbok och likaså gör jag. Fast jag går fram till min för jag är för trött för att skutta. Vi kliver ut genom dörren och låser. Bella har på sig en fin och mysig outfit som består av ett par shorts, ett linne och en stickad kofta. Det är ju ändå sommar ute, så jag valde en grå t-shirt med uppkavlade ärmar och ett bar simpla jeansshorts. Det spelade ju ingen roll hur jag såg ut. Jag hade ju trots allt målat hela dagen och skulle fortsätta renovera när vi kom hem. Håret och sminket var dock fint på oss båda. Men jag hade lite vita färgfläckar på mina armar också, som fick mig att se ut som en typisk målare.

Vädret ute var helt underbart. Det var soligt och varmt, med svala vindar precis så att man inte började svettas. Promenaden till Nandos var inte så lång. Hela London är full med Nandos restauranger, så det var egentligen bara att välja och vraka. Vi hade fortfarande ungefär lika mycket koll på vad som var gott här som på Starbucks, så vi körde på ”Niall Horan” beställningen som året innan. Den var stor och inte alltför dyr. Vi delade den mellan oss två och bad bara om en extra cola.

Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord på restaurangen i ca 1 och en halv timme, innan vi kände att det var dags att bege oss tillbaka till lägenheten. Bella och jag hade även diskuterat att jag skulle lägga min sängmadrass på hennes golv i hennes rum tills mitt rum också är i ordning gjort. För när vi kom tillbaka så tänkte vi börja packa upp hennes saker (det är ju skönt att börja bli av med lite lådor i huset). Hon ska hänga in alla sina kläder och packa upp sina skor i sin garderob (som jag även målat helvit och fräschat till) medan jag skulle bygga ihop alla möblerna till hennes rum. Hennes rum var väldigt ny städat också, för medan jag målade så behövde ju Bella roa sig på något sätt. När Isabella väl städar så blir det helt sjukt rent, finns typ inte kvar en enda bacill kvar i rummet.

De mesta möbler hon hade haft med sig var väldigt lättbyggda, så allt gick snabbt. Hon fick ett riktigt fräscht och modernt rum samtidigt som mysfaktorn var hög. Vilket är viktigt, eller i alla fall enligt en artikel som jag läst. Att har man hög mysfaktor i sitt sovrum så vilar man ut bättre under nätterna och man kommer känna sig både fräschare och piggare redan nästa dag.

Hennes rum består av en stor inbyggd garderob, en stor dubbelsäng, ett sminkbord eller vad man nu ska kalla det och en hörna där hon har en liten LCD TV med en massa stora mysiga kuddar liggandes på golvet. Perfekta stället att bara ligga och kolla på film, så sjukt bekvämt och fräscht. Hon har även ett stort fönster på ena väggen som lyser upp hela rummet. Hon står och kollar i garderoben och försöker göra det ”svåra” valet om vilka lakan hon bör ha. Hon vill att de ska matcha lite samtidigt som de ska vara fina.

”Ska jag ta de vita med lila/rosa blommor eller de vita med de svarta mönstren?” Hon står och biter sig lite i läppen och vänder på huvudet mot mig. Hon ser ut att verkligen anstränga hjärnan som om detta gällde ett livsviktigt val.

”Ta de vita med lila/rosa blommor, de matchar ju både de vita väggarna och fondväggen!” Hon ler stort och andas ut medan hon börjar bädda underlakanet. Jag reser mig upp och tar på örngotten på kuddarna. Men precis när jag ska ut och leta efter min madrass så ropas jag tillbaka till rummet för att hjälpa henne med täcket. Vi har båda svårt att göra täcket själv så det är bra att vi har varandra som kan hjälpa till. Vi bäddade klart hennes säng och det slutade med att vi blev för slöa för att leta upp min madrass och eftersom båda två har dubbelsängar så tänkte vi att vi kunde dela säng en natt. Plus att det känns tryggt att sova nära någon första natten i en ny lägenhet, i en ny stad, i ett nytt land. Så jag gick istället bara och grävde efter min pyjamas bland lådorna.

När jag äntligen hittat den hör jag Bella sucka över att vi inte har någon mat hemma. Jag kollar på klockan och den är redan 20.24.

”Bells, tror du att Supermarket fortfarande är öppet? Vi måste ju ha någon mat hemma. Även om vi kanske inte direkt kommer göra så mycket annat än att flytta in de närmsta dagarna.”

”Jadå, det tror jag nog.”

”Aa okej, vad bra. Då tror jag att jag går och handlar. Skulle du kunna vara snäll och leta efter min tandborste i någon av flyttlådorna där det står badrum på? Jag var ju korkad nog att inte packa ned den i handbagaget.”

”Ja visst, om du känner att du kan gå och handla själv?!”

”Det ligger ju på vår gata så det är ingen fara. Men tack ändå. Jag är inte borta länge. Finns det något speciellt du vill ha?”

”Nej.. Eller jo förresten, ta några Sourcream and Onion chips, cola och hallon. Juste yoghurt också.”

Jag skrockade lite och tog tag i plånboken och begav mig ut.

”Chips, cola, hallon, yoghurt, frukt, té, honung, kaffe och mjölk” Gick jag och upprepade högt för mig själv när jag kommit in på Supermarket. Och efter varje grej jag lagt ned i korgen så slutade jag upprepa den varan högt. Vår supermarket på gatan var ganska liten så det gick snabbt att lära sig att hitta i den. Vilket enligt mig bara var positivt. Då slapp jag använda mig av min usla engelska så lite som möjligt. Jag kollar ner i korgen och räknar upp allt jag skulle minnas. Allt fanns med där. Toppen! Då var jag klar här. Jag går mot kassan och ställer mig i kön. Kön gick dock långsamt och ibland har jag som sagt dåligt tålamod, så jag fnyser till och greppar sedan tag i en mode tidning som jag bestämmer mig för att köpa. Det var egentligen endast på grund av rubriken ”Fashion passion in London.” Cause let’s get real, jag och Bella behövde kolla upp trenderna här så vi inte är helt lost. Det är inte så att vi båda är super trendiga mode monster men det är alltid kul att kolla på vilka trender som går runt och gillar man den kan man ju alltid haka på. Jag slår upp sidan den artikeln står på och börjar läsa.

”Aooch” skrek jag ut då jag blev armbågad i sidan som ledde till att jag tappade tidningen.

”Oh, I’m sorry. I didn’t see you standing there.” Han böjde sig ner och tog upp tidningen. Och gav sedan tillbaka den till mig.

”It’s fine.” Jag kände verkligen inte för att socialisera mig med någon just nu. Så mitt tonläge var lite drygt.

”You sure? I am truly sorry.” Han log och försökte få min ögonkontakt, vilket han lyckades med. Hans accent var som alla här mycket fin, men den lät inte så brittisk utan mer irländsk aktig. Men det kanske bara var jag som inbillade mig. Men det var inte bara rösten och accenten som jag kände igen. Utan även hans ansikte kändes bekant.

”No really, I’m fine. I overreacted when I screamed aoch so really. No worries.” Min ton var både lugnare och snällare nu och jag lät även ett leende formas av mina läppar.

”Good. Well, I gotta go! Have a nice evening babe!” Sa han och log ett riktigt charmigt leende en sista gång innan han plockade ihop sina varor och gick mot dörren. Precis innan han gick ut så kollade han bak igen och log.

Jag stod helt fastfrusen. Han kallade mig babe. Okej, jag vet att de kallar alla babe i det här landet. För det är en av de saker jag gillar mest här. Hur respektfulla och vilka gentlemän killarna här är. Det är grov brist på sådana i Sverige. Jag skakade till lite på huvudet och packade upp varorna på rullbandet.

”Bells!” Jag kunde fortfarande inte släppa tanken av att jag träffat den där charmiga killen i affären. Och nu kom även ångesten över att jag hade gått ut i de här kläderna.

”Vad? Vad är det?!” Hon kommer utspringande hastigt och hennes röst lät orolig och stressad. Jag antar att mitt skrik lät mer panik aktigt än jag hade tänkt.

”Jag träffade på en kille i butiken. Han var jättegullig och charmig. Och det var så läskigt, för det kändes som jag sett honom förut. Mycket. Eller kanske inte mycket men i alla fall ett par gånger.”

”Åh! Var han snygg?”

”Han såg väl okej ut. Inte riktigt min typ. Men du vet ju hur killarna här är. Så trevliga så man nästan blir irriterad.” Hon log och tog matkassen ur mina händer och bar ut den till köket. Jag följde efter.

”Varför började du prata med honom?” sa hon med chips påsen i handen som hon redan hunnit öppna.

Jag berättade allt som hänt i affären men kunde verkligen inte släppa tankarna på varför jag kände igen honom. Han kändes så välbekant. Inte så att jag tror jag känner killen eller har pratat med honom förut, men det var ändå ett ansikte jag sett mer än en gång, det är jag säker på. Isabella visar stolt upp att hon hade hittat min tandborste utan att behöva röra till allt för mycket i flyttlådorna och vi förflyttar oss sedan in till hennes rum igen. På vägen in dit tog jag två muggar (vi hade varsin mugg med oss från Sverige och de fick bli våra muggar fram tills vi köpt tillbehör till köket här) och min Mac. Medan Bella tog med sig cola och chips. På min mugg står det ’I ♥ My computer’ vilket är ganska sant eftersom jag brukar kalla min Mac för min första kärlek.

Vi lägger oss i sängen på mage och jag fäller upp datorskärmen. Jag klickar direkt in på min Twitter som jag inte uppdaterat sen jag slutade skolan, förutom någon tweet om att jag snart skulle flytta. Vi kollar runt lite på olika tweets och sitter och skrattar åt trenderna som är World Wide just nu. Det är fan kul att ”directioners” fortfarande trendar saker nästan varje dag. Jag kan inte fatta att jag brukade ranta om dessa trender. Det är inte så att min kärlek för killarna blivit mindre, det är bara det att jag inte längre vet allt om deras liv eller vardag. Och jag vet verkligen inte allt om fandomen. Samma gäller Bella. Jag uppdaterar sidan och till både min och Bellas förvåning så dyker det upp en tweet från Niall.

@NiallOfficial: I’m thinkin about doin a twitcam. What do you think? Should I do one?!

Jag och Bella kollar på varandra och bestämmer oss för att checka in den så fort länken dök upp på min timeline. Och där är han. På min skärm igen. Det räckte med att se honom på den lilla rutan i twitcamen för att jag skulle få tillbaka min fangirl crush på honom. Som jag trodde hade försvunnit på en viss grad för gott. Han sitter ett tag och babblar om sin lediga dag han har haft här i London (Fatta det! Jag kan säga HÄR i London. För jag bor här nu!! YES) han är så flummig att jag och Bella bara sitter och skrattar åt honom. Han vrider sedan snabbt kameran över på en kille i mörkt hår som direkt duckar undan. Jag slutar genast skratta och blir helt stel i kroppen. Bella kollar snabbt på mig och sedan tillbaka på skärmen och sedan på mig igen. Men jag var helt förstenad.

”Alex, vad är det?” Hon skrattar lite osäkert och kollar på mig.

”Det… Det… Det var han.” Lyckas jag tillslut stamma fram.

”Han vadå?” Hon ser oroligt på mig som om jag blivit helt galen.

”Det var han… Han i… Han i affären. Det där är killen som stötte till mig.”

Bella kollar med stora ögon på skärmen och pekar chockat på honom. Sedan kollar hon tillbaka på mig.

”Var det Darren du träffade? Eller som träffade dig, kanske man ska säga?!” Jag sitter fortfarande helt förstenad så Bella blev tvungen att upprepa frågan.

”Jag antar det?” sa jag osäkert. Fortfarande osäker på om jag drömmer eller inte. För det kan ju inte ha hänt.

”MEN HERREGUD ALEX! Du träffade Nialls bästa vän i Supermarket utan att du ens visste om det.”

”Det verkar som det. Fan det måste varit därför jag kände igen honom så väl!” Vi båda blev extremt fangirl glada trots att jag trodde den sidan växt bort. Vi fortsatte lyckligt att kolla på twitcamen som inte höll på mycket längre. Direkt den var slut så stängde jag igen datorn och vi gick in i badrummet för att göra oss i ordning. Jag slängde upp håret i en slarvig hästsvans och tog på mig min pyjamas. Sedan borstade jag tänderna och gick och lade mig. Bella ville tvätta rent ansiktet först men jag var alldeles för utmattad för att göra det. Jag lade ner huvudet på kudden och somnade på stört.

Slänger upp ett till kapitel redan ikväll. Idag var inspirationen på topp! Kommentera gärna!