'

”Var det Darren du träffade? Eller som träffade dig, kanske man ska säga?!” Jag sitter fortfarande helt förstenad så Bella blev tvungen att upprepa frågan.

 

Igår känns som en dröm. Känns så overkligt. Jag menar som ett fan som jag var för ett år sedan så fantiserade man varje dag om att något som detta skulle hända. Eller kanske inte att man skulle träffa Darren och inte känna igen honom, utan snarare att man skulle träffa en av killarna och att de skulle bli förtrollat kär så fort de fick syn på en. Men aldrig trodde jag heller att detta skulle hända, och inte trodde jag heller att jag skulle reagera på detta sätt. Jag trodde jag växt upp och släppt taget av denna sida av mig. Men det märks ju tydligt att den inte växt bort. Kanske var det tur att jag inte kände igen honom trots allt. Hade ju inte velat att han skulle få se den sidan av mig ändå. Jag vrider mig om i sängen och möts av Bellas blåa ögon kollandes mot mig. Hon såg så ovanligt pigg och glad ut.

”Vad har hänt dig? Varför så glad för?” sa jag med en trött röst och skrockade till.

”Men hallå? Förstår du inte det själv? Du träffade Darren igår och ungefär en halvtimme senare såg vi honom i twitcamen i soffan hos Niall.”

Hon kollade på mig som att jag var korkad när jag inte reagerat på det hon sa.

”Och?”

”Men gud, du är segare än vanligt. Då måste ju han bo nära? Vad skulle han annars göra i en Supermarket här för att sedan åka långt till Niall? Man tar ju den som är närmast.”

Jag började le. Hon hade en poäng. Visst hade han hunnit åka riktigt långt på en halvtimme, men inga normala människor handlar ju i en random supermarket för att sedan åka till andra sidan staden. Annars bodde förmodligen i alla fall han själv nära. Vilket var ett litet plus också. Dock så sa han aldrig sitt namn och frågade definitivt inte om mitt. Så det fanns ju ingen chans till kontakt mellan oss två och sen känns det ju inte riktigt schysst att bara vilja ha kontakt med Darren för att få träffa Niall. Nej Alex, nej. Du vill inte hamna i den där onda cirkeln igen. Du vill inte planera ditt liv efter fem killar. Nej, du var här för att starta ett nytt liv, försöka hitta jobb och även försöka förverkliga din dröm. Drömmen om att bli make-up artist. Och det skulle ingen få förstöra. Ingen skulle få komma in och ändra planerna på det. Inte ens Darren själv.

 

Klockan var 8 på morgonen och vi hade en full dag planerad med att fortsätta med renoveringen. Jag hade kollat på kaklet, badkaren, handfaten, toaletterna och duscharna i våra badrum och insåg att det var för svårt att renovera efter mina kunskaper. Så jag och Isabella bestämde oss för att försöka få tag på någon eller några hantverkare som kan fixa det snabbt och billigt. För fräscha badrum är viktiga, definitivt ett av de viktigaste rummen som behöver vara fräscha.

”Nej. Nu är det dags att gå upp.” sa jag och reste mig och började vandra mot mitt rum.

Jag öppnade min resväska och grävde efter ett linne som jag inte är så rädd om. För jag har trots allt mitt rum kvar att måla om. Vardagsrummet hade helvita väggar. Och det såg faktiskt väldigt nymålat ut, så där fanns det ingen renoverings behov.

”Alex. Hur tänkte du igår?” sa Bella som att hon än en gång tyckte jag var seg och korkad och kollade på mig från köket.

”Med vadå?”

”Med det lilla du köpte i affären?” hon sa det med en skrattretande ton och såg på mig med ett stort flin.

”Vad?? Du ville ju inte ha något annat?”

Jag började nästan bli irriterad. Kan hon inte bara säga vad jag gjort för fel. Det brukar alltid vara jag som skämtar sådär med henne, och det är verkligen inte lika kul att spela andra parten i detta spel.

”Men hur ska vi äta den? Vi har inga bestick, inga tallrikar, vi har ingenting.”

Jag tänkte efter en stund och skrattade sedan till lite snabbt.

”Men gud, det har jag inte ens tänkt på. Du får väl hälla i dig hallonen och yoghurten.” Jag skrattade åt min egen kommentar när jag såg hur Isabella helt plötsligt inte längre såg det roliga i detta. ”Dock är detta inga problem för mig. För jag köpte frukt och dryck, vilket är lättätligt och vi har ju ändå varsin kopp.”

”Vad för dricka köpte du igen?”

Nu hånlog hon åt mig. Hennes hånleende var ett bevis på att det var något jag inte tänkt på.

”Kaffe… och... té?!”

”Och hur ska du koka vatten till det? Vi har ingen vattenkokare eller kaffebryggare.”

Paniken i mig växte. Jag överlever inte utan kaffe. Det är så jag vaknar till och jag kommer verkligen inte överleva en dag med målning och råddande utan mitt älskade kaffe. Vi hade ju alltid Starbucks men jag gillade mitt original kaffe från Gevalia med en skvätt mjölk i. Det var så jag alltid druckit det och det tillhörde en av de bästa sakerna i mina rutiner så jag ville verkligen inte behöva leva utan det.

”Fan. Vi måste skaffa saker till köket innan vi gör något annat!” jag nästan skrek ut det och hon var redan steget före mig och hade redan googlat fram var någonstans vi kunde köpa det. Vi båda kände att vi ville ha billiga vitvaror och husgeråd nu till en början i alla fall så det var en IKEA butik vi ville hitta. Den närmsta låg på Glover Drive Edmonton. Vi såg också att lättaste sättet att komma dit var med en taxi, så det var väl lika bra att ringa ett samtal till taxi verksamheten här.

 

”Taxin är här om 5 minuter Alex.”

”Aa okej. Jag vill bara hinna få tag på renoveringsfirman! Jag vill ha kökets kakel och badrummen fixade så snart som möjligt. Men de svarar ju inte. Idioter.”

”Lugna dig. Det löser sig sen. Kom vi måste gå. Tar du med dig listan jag skrev på saker vi måste köpa?”

”Absolut.”

Bella hade redan hunnit utanför dörren medan jag hämtade listan. Jag drog tag i nycklarna på vägen ut och låste dörren efter mig.

 

Det hade tagit oss ca 4 timmar allt som allt. Det var fan inte lätt. Att välja husgeråd, vilket innefattar tallrikar, glas, bestick etc., var allt annat än lätt om jag ska vara ärlig. Visst är det bara kökssaker, men för oss båda var det ändå viktigt att vi är överens och nöjda för det var bådas första lägenhet och vi ska trivas där. Plus att taxiresan tog ca en timme dit och en timme hem. Det är tur att brittiska taxibolag inte är lika dyra som svenska är. Kanske kommer gilla London bättre än Stockholm trots allt. Men nu är vi i alla fall nöjda med våra val och det vi köpt. Dock har det redan gått jättemycket av våra pengar och vi kanske till och med behöver söka jobb tidigare än vi trott. Visst babblade mamma på om att det är dyrt att köpa en första lägenhet för man börjar egentligen som på ett nytt blad. Men aldrig trodde jag att pengarna skulle gå åt så här fort. Okej, nu överdriver jag lite. Vi har fortfarande väldigt mycket kvar. Vi har båda jobbat som galningar enda sedan tvåan på gymnasiet för att kunna göra detta möjligt och vi har sparat vartenda öre.

 

Jag går mot köket med två kassar i handen. Vi hade med oss 7 kassar hem men vår taxi chaufför var trevlig och hjälpte oss att bära upp 3 kassar så det blev inga problem att ta sig upp på endast en vända. Jag börjar packa upp sakerna och slänger in alla husgeråd i diskmaskinen och kör igång den. Japp, vårt kök har en diskmaskin. Jag har låtit extremt negativ mot detta kök utan egentlig anledning. Det är vita väggar och fräscha moderna vitvaror som är gjorda i stål. Mitt i köket är det även en köksö som har en spis med en fläkt över och sedan är det trä bänk som funkar som skärbräda. Väldigt praktiskt och stilrent kök egentligen men det gammal-gula kaklet som förra ägaren satte in förstör hela bilden av köket. Dessutom har vi bredvid ett av våra stora fönster en dörr, eller snarare en balkongdörr. Dock är det bara en fransk balkong som de kallas. Som endast är så att man kan öppna dörren och kolla ut. Man kan ju inte ens kliva ut. Jag fortsätter packa upp några av de saker vi handlat på IKEA. Vi hade handlat lite andra möbler också och sådant ut till vardagsrummet och även till köket också. Dock så fraktas de hem, men förväntas komma redan denna vecka. Vi hade köpt lite småplock som kylskåpsmagneter och en White board att hänga upp, som vi kan klottra ner eller skriva saker som måste handlas. Bella kommer lyckligt inspringande med två kassar från en affär typ som Media Markt som låg bredvid IKEA.

”BELLS! Ge mig kaffe bryggan! Jag behöver mitt kaffe.”

”Du är så beroende! Du borde nästan genomgå en avgiftning.” Hon höjer ena ögonbrynet och skrattar åt sin egen kommentarer. ”Tur för dig så köpte jag även med mig filter snabbt innan jag kom upp. För det hade du ju glömt. Så utan mig hade du inte fått något kaffe.”

Jag log stort och drog tag i min Gevalia påse ivrigt. Jag var nästintill skakig för att jag varit utan kaffe så länge.

Hon packade snabbt upp kaffe bryggan och ställde den på plats samt kopplade in den och slängde sedan filtren på mig. Jag fyller den med vatten, kaffe och ett filter och trycker sedan på knappen. Den börjar snabbt igång med kaffeprocessen. Bara ljudet av det fick mig mycket lugnare och jag blev alldeles lycklig.

”Seriöst Alex, du borde verkligen sluta med kaffe.”

Jag kollade på henne som om hon sagt att jag skulle gå och dö. För det var precis det jag skulle göra utan mitt kaffe. Jag skockade lite och log.

”Aldrig i livet. Jag är för nöjd med detta liv.”

”Din vana kan vara långt ifrån hälsosam.”

Jag höjde mitt ögonbryn och såg chockat på henne.

”Ska du säga? Du äter fan ohälsosam mat hela tiden. Okej, jag har kaffe som min drog och du har säkert något som din.”

Jag skrattade till och Bella också.

 

Uppackningen gick ganska snabbt och redan nu såg köket mycket mer personligt ut. Och jag gillade det alltmer. Dock så störde jag mig fortfarande på det fula kaklet. Det påminde mig om hantverkarna. Jag tänker inte ge upp.

Jag greppar tag i min iPhone igen och ringer. Det går fram flera toner och under dessa toner hinner min ilska över att de inte svarat tidigare släppa och övergå till nervositet för vad jag ska säga om de svarar.

”Hello this is Michael.”

”Oh, Hello. My name is Alex. And I’ve just moved in on Queensway, Bayswater and I was wondering if you could come by and fix our… our…” Hur fan kunde jag glömma bort vad kakel hette? Det är inte rätt tidpunkt för det.

”Your what?” Han hade en typisk skrovlig och hantverkar-aktig röst, men hade precis som varenda britt jag stött på ett trevligt tonläge.

”Ehm… Our…” Plötsligt kom ordet jag på det och av lycka sa jag det snabbt. ”Tile. Our glazed tile.”

”Uhm… Yeah sure. How much tile is there to fix and what room is the tile in? Is the tile glazed and shiny or just flat?”

Jag försökte så snabbt som jag bara kunde söka igenom mitt huvud efter svaren på de hastiga och många frågor.
”I would like you to fix my two bathrooms and my kitchen please. The tile in the kitchen is glazed and shiny. But in the bathrooms the tile on the floor are flat, while the tile on the walls are glazed and shiny.”

Hela jag fylldes av lycka när jag insett att han förstått vad jag menade och svarade att de kunde komma förbi redan imorgon och kolla på hur mycket som skulle göras. Och kanske sätta igång direkt. Dock så sa han att vi måste gå in på deras hemsida och skriva hur mycket och vad för kakel vi ville ha. Så det var bara att mäta rummen och börja kolla igenom alternativen.

 

Det tog mycket längre tid än tänkt och både jag och Bella blev ofokuserade efter ett tag. Jag var redan på min tredje kopp kaffe och kände verkligen inte för att sluta där. Jag hade bara varit utan mitt “hemma” kaffe i en dag men det kändes som en evighet. Efter att vi valt klart kaklet så fick resten av kvällen gå till att måla om mitt rum. Jag hade ganska ljust mint-gröna väggar så det räckte med endast två strykningar per vägg. Rummet såg både mycket större och bättre ut när det var helvitt. Min garderob var som tur är redan vit och fräsch. Kunde dock behöva städa här inne. Så nu var äntligen detta rum också klart. Eller jag skulle också vilja göra någon fondvägg eller liknande men det orkade och kunde jag inte ikväll så för tillfället få det räknas som färdigt. Dock fanns det ingen ork för mig eller Bella att skruva ihop mina möbler eller leta upp mina saker. Så det fick bli ännu en natt inne i Isabellas rum. Dagen hade gått så otroligt snabbt och jag hade hunnit bli riktigt utmattad. Så att återigen få sova skulle vara en fröjd.

 

Jag vaknade åt att solen lyste upp rummet. Tydligen hade vi glömt att dra ned rullgardinen. Toppen… Jag kollade snabbt på klockan och den var redan tio på morgonen. Så jag antar att det är lika bra att gå upp då. Jag gick mot dörren och såg att det låg lite reklamblad på vårt vardagsrumsbord. Förmodligen tog Isabella in det igår från vår brevlåda. Jag tänkte att jag lika gärna kunde kolla igenom det. Fanns det något intressant så kan man ju spara och annars är det ju bara att slänga den. Det är ju onödigt att det bara ligger på bordet om det ändå ska slängas sen. Jag ögnar igenom högen ganska snabbt och tycker det mesta ser ut som skräp. Jag tar med mig det till papperskorgen i köket och slänger det. Men då får jag syn på något som såg ut som ett ”jobb sökes” lapp. Jag tar upp den och kollar på den. Tydligen söker de någon som kan jobba på Supermarket på vår gata kvällstid. Egentligen hade jag velat söka ett jobb inom typ mode branschen eftersom det är den branschen jag vill ha en karriär i. Men jobb är jobb. Och jobb är vad vi behöver.

”Bella! Ska vi börja söka jobb idag?” frågade jag och fortsatte kolla på bladet.

”Jag vet inte. Har hört om ett par ställen som söker personal så det kanske är lika bra eller? Vi kanske inte kan hitta våra drömjobb direkt ändå. Man måste ju arbeta sig uppåt.”

”Jo precis. Och vi har ju inte särskilt många referenser heller. Så vilket jobb som helst får väl duga så länge.” sa jag och log lite snett. Egentligen vill jag inte behöva arbeta mig uppåt inom fel bransch. Jag vet ju vad jag vill göra. Men vi behöver ha pengar till mat och hyra så det är väl bara att vara glad för vad som helst. Plus att bo så nära jobbet skulle faktiskt vara riktigt skönt. Det är väl lika bra att bara ansöka. Det är ju inte ens säkert att jag kommer få det. Jag tänker vidare på det medan jag går och byter om från pyjamasen. Jag tar på mig en av mina stickade tröjor, denna var ljust rosa och slänger på ett par jeansshorts tillsammans med lite andra accessoarer innan jag går till köket där Isabella stod.

”Du, jag tror det är dags att vi går och handlar lite mer att ha och äta. Ska du med eller ska jag gå själv? Jag tänkte även lämna ett CV på vägen dit.” Jag kollade på henne medan hon tänkte.

”Nej. Jag tror jag stannar här och skickar ut och letar efter jobb själv. Plus att någon av oss måste vara hemma när hantverkarna kommer.”

”Juste. Det hade jag glömt. Tur att vi blev klara med kakel valet igår, så förhoppningsvis kan de börja redan idag. Men då går jag själv då! Hejdå.”

 

Väl nere i affären plockade jag på mig allt jag kunde hitta som såg gott ut eller som är gott. Det blev kanske inte så mycket nyttig mat som jag önskat att jag skulle köpt. Men det blev mycket saker i alla fall. Så nu skulle vi klara oss ett tag. Jag går fram till en tjej i affären och frågar var man kan lämna CV för att söka jobb. Hon sa att jag kunde lämna det till henne så skulle hon ge det till chefen. Så jag gjorde det, gick till kassan, betalade och vände sedan tillbaka mot lägenheten. Jag måste få det här jobbet. Jag bara måste det. Inga pengar kommer in men hur mycket som helst spenderas. Jag behöver det här, även om jag egentligen verkligen inte vill jobba där. 

---

Det här var ett supertråkigt kapitel. Jag vet. Men jag behöver verkligen få det "verkligt" också. Allt i livet är inte superlätt eller roligt. Tyvärr... Men kommer bli roligare redan nästa kapitel! Så fortsätt gärna checka in här så lovar jag att det kommer bli bättre. Kommentera gärna om ni även har idéer så kanske jag använder mig av någon.