Pursuit of Happiness - Kapitel 1

”Alex? Alexandra? Nu gör du den där minen igen” sa Isabella oroat. Jag blinkade till och kollade upp på Bellas oroade ansiktsuttryck och log.
”Vadå för min?” sa jag med skratten i halsen.
”Din ’Nu kommer jag dö som en fattig misslyckad människa som aldrig fick träffa sin livskärlek’.” svarade hon.
”Hur kan det ha blivit en min? Tänker jag så ofta på det att det har fått bli en egen välkänd min nu?”
”Ja, vi båda vet ju att du inte är den mest avslappnade personen när det gäller din framtid.” Hon kollade mot mig och log ”Men dina betyg var ju jättebra och tänk bara, vi flyttar till England om en månad! Då får vi båda en chans att börja om.”
Hon hade rätt. Jag får en ny chans att börja om från början, att bli den jag vill. Och idag tog vi studenten, så problemen får vänta. För denna dag ska endast bestå av bekymmerlöshet och festande.
Vi går mot tunnelbanan i våra genomblöta öl-luktande kläder som blev förstörda under festandet på flaket.
”Mitt hår har nog aldrig varit så här flottigt. Jag blir bara äcklad av att vara nära det och det är ju svårt att bli av med eftersom att det sitter fast på mitt huvud.” säger Isabella och gör en grimas. Jag skrattar till. Hon lyckas alltid få mig på bra humör, det är i princip omöjligt att inte le när jag är med henne. Hon är den mest konstiga, störda, roliga och underbara bästa vän någon kan önska sig.
”Äh, sluta larva dig!” sa jag och skrattade.
”Alex, du vet hur jag känner med att ha flottigt hår.” sa hon med en bestämd ton ”Och det här är ju inte endast flottigt hår, det här är ju som fett med lite hår i.”
”Ja, du klarar dig ju inte ens att känna på ditt hår om du inte hunnit duscha den morgonen. Vilket du i och försäj alltid ser till att du hinner” sa jag retsamt.
”Meh, ge dig!” sa hon med en irriterad ton och slog till mig på armen.
Vi kom fram till spärrarna och sa sedan ett snabbt hejdå för att springa ned och hinna gå på tunnelbanorna. Vi båda kände att vi behövde åka hem och duscha innan vi gjorde oss i ordning för att dra på studentfesten en i vår klass skulle ha.
Resan hemåt kändes att ta en evighet. Jag har väldigt dåligt tålamod när det gäller folkmassor, vilket tunnelbanor ofta hade. Där är jag och Bella så olika, hon sitter nästan alltid och förbereder sig någon station innan hon ska av så att hon verkligen lyckas tränga sig ut. Medan jag är lite mer effektiv som jag brukar se det. ”Nästa Örnsberg” ropas ut i högtalarna. Det var äntligen dags att kliva av. Men idag var folkmassan värre än vanligt. Och lukten som jag så fint tagit med mig in på tunnelbanan fick folk att kolla om någon alkis var i närheten. Jag känner hur tunnelbanan stannar och dörrarna slås upp. Hastigt reser jag mig och börjar med en trevlig ton att säga ”ursäkta mig, ursäkta.”
Men killen flyttade inte på sig. Och det är vid sådana här tillfällen mitt dåliga tålamod slår till. ”URSÄKTA MIG, JAG SKA AV HÄR! KAN DU FLYTTA PÅ DIG ELLER?!” skrek jag surt. Killen som förmodligen var 20 cm längre än mig vände sig om och flyttade snabbt undan åt sidan med en chockad min.
”Tack” sa jag med den mest ironiska ton jag kan.
Jag gick med en rask takt ut genom spärrarna, ut på gatan, ned för min backe och in på min gård. Jag går fram till dörren och öppnar den, vi brukar ha den låst men eftersom det är sommar och hela familjen är hemma så antar jag att detta var ett undantag.
Mamma kommer framrusande och är precis på väg att krama mig då hon känner lukten.
”Usch vad du stinker. Du får verkligen inte gå omkring sådär. Gå nu och ta en dusch och släng de där äckliga kläderna.” sa hon och vände sig om och gick återigen tillbaka in i köket.
Jag log och gick gladeligen in i badrummet där jag snabbt hoppade in i duschen.
Badrummet är varmt och det har bildats dimma på speglarna när jag är färdig i duschen. Lukten av öl finns fortfarande kvar i mitt hår, men det var bättre än innan. Jag sveper in mig i en handduk, öppnar badrumsdörren och trippar försiktigt och snabbt in i mitt rum. Det var dags att fixa sig i ordning igen, först skulle vi äta med släkten och fira min student och sedan var det dags för fest. Jag tar på mig mina underkläder och torkar håret snabbt med handduken. Sedan lägger jag mig raklång på sängen och blundar till.
Det knackade hårt på dörren och jag satte mig upp i panik. Hur mycket var klockan? Hade jag råkat slumra till? Jag letar hastigt efter mobilen och lyckas hitta den liggandes under kudden. Klockan var redan sex. Hade jag sovit bort tre timmar av min studentdag? Paniken i mig växer, så jag springer fram till högen med kläder jag hade lagt fram på stolen. Först tar jag på mig shortsen, sedan korsetten och tillslut slängde jag på mig min kofta. Jag rättar till håret lite och går sedan fram och öppnar dörren. Mamma står irriterat utanför trampandes med foten.
”Gästerna är här om 20 minuter och jag hoppas att du åtminstone kommer fixa till dig lite” sa hon med en dryg ton och kollade på mig.
”Ja okej, men du behöver inte vara så dryg!” sa jag irriterat. Tror hon på riktigt att jag hade planerat att sova bort 3 timmar?
”Förlåt gumman, men jag är lite stressad och du hade ju lovat att hjälpa till men jag har knackat och knackat och jag har varken fått något svar eller sett skymten av dig.” sa hon med en lugnare ton och log.
”Juste, förlåt. Jag råkade slumra till. Men jag har verkligen inte tid att prata med dig nu!” sa jag medan jag passerade mamma och slängde igen badrumsdörren bakom mig innan hon hann protestera.
Sminket slänger jag på mig hyfsat snabbt, har blivit mycket bättre på att sminka mig sedan jag gick på en make-up kurs. Jag borstar även snabbt igenom håret och inser att jag inte hinner fixa det mycket mer än så då dörrklockan ringer. En parfymdusch kände jag dock att jag ville genomgå innan jag öppnade dörren. Jag öppnar skåpet och tar tag i min Victoria Secret Pure Seduction bodysplash och sprutar ett par snabba sprut över mig och sedan snurrar jag omkring i det. Perfekt! Jag rusar snabbt mot dörren, låser upp och drar ner handtaget medan jag pushar upp den. Till min förvånad så möts jag av en hel dröse människor.
Det blev ett kort kapitel, men jag är ny på att skriva och har aldrig gjort något liknande. Jag hoppas ni gillade det och kommentera gärna! :)
Bästaa!!! HAHA dog vid tunnelbane-delen ;D
Åh, riktigt braaa, Fia!